Det kliar i örat. Det känns som jag flyter in i bakgrunden, som om jag sakta upphör att existera. Om sextiosju dagar är jag genomskinlig. Osynlig är jag redan. Hösten driver in omätbart tunna kilar av kyla i varje mellanrum. Annars har jag idag...

Just nu: är HET.

Går och lägger mig dårå. Puss på pannan.

Jag är en mycket mycket dum människa.